billingsbakverk.blogg.se

Hur orimligt titeln än låter så är det tyvärr den obehagliga sanningen för mig och många kolleger i branschen.

Med världssituationen som är idag så gör det min bransch väldigt osäker och många verkar överväga hur ens framtid egentligen ska få se ut. Mellan naturkatastrofer, dåliga skördar och krig. Regeringsbeslut och elpriser som snart snuddar vid månen då dem är så skyhöga måste man ta beslut om ens arbetsplats som inte alltid är de roligaste, vart drar man sina gränser? Vilka produkter byter man ut? Och kan man verkligen ha kvar all sin personal?

Ja som ni kanske förstår så är en arbetsplats som fokuserar på livsmedels hantverk inte en enkel plats att alltid få gå runt, för vad ska egentligen den där kanelbullen eller mazarinen täcka i sina kostnader? En underbar människa i branschen vid namn My Feldt (som driver Feldts bageri, Tivolikiosken och Feldts glasskiosk bland annat) skrev ett väldigt passande inlägg på Instagram om just de kostnaderna för ett tag sedan som jag väljer att citera

’’ Jag känner STOR ORO (<3) Vem ska handla av oss? Vi har fått nästan 50% högre råvarukostnader på många saker, elräkningarna som kommer komma kan jag inte ens tänka på och annat kommer dra i väg men vi kan inte höja mer ut ändå för vem vill köpa? Gränsen är nådd för vad folk är villiga att betala för en bulle.’’

Det är i just det här citatet hon fångar in alla mindre aktörer i vår fina bransch, i hela landet med en paragraf! För hon har rätt, med de skenande priser som går över spektrumet för vad som ska betalas av en arbetsplats så är folk inte villiga att acceptera en skenande prisökning. Redan nu får vi otaliga kommentarer dagligen om hur små företagare ute i förorterna inte ska kunna ta innerstads priser på hantverket som är tillverkat med samma kostnader. Man måste förenkla och förstå att det är orimligt säger dessa kommentarer. Men jag håller inte med om det, ett företag som ligger innanför tullarna ska absolut kunna ta betalt för sina produkter precis som jag ska kunna göra som ligger utan för tullarna eller till och med inte ens i samma stad. Priserna skenar fortfarande oavsett om jag skulle tillhöra det anrika Tössebageriet vid Karlaplan, det nyöppnade Café strö i Segeltorp eller Avesta Wiener kondis. Allas våra priser ökar.

Dessutom ska fortfarande löner betalas ut, försäkringar betalas, tillstånd för tex musik som håller en trevlig atmosfär i lokalen där man handlar sina bakverk är också en kostnad som inte alla tänker på. Det här är också bara toppen av isberget av vad man betalar. Så när man ser att en bulle kostar 30 kronor eller en dubbel choklad cookie kostar 22 kronor nästa gång så kanske man ska överväga varför vi ligger så billigt som vi faktiskt gör. Vi ligger inte i vinstdrivande syfte men vi vill kunna gå runt och även en dag kunna utvecklas. Och inte bara det vi vill först och främst kunna finnas kvar, för vi brinner för vår passion av att baka, att få skapa och att veta om att det vi gör är en liten bit solsken på en mörk och regnig dag. Vi lägger ner våra hjärtan och själ i det vi skapar, varje dag, år ut och år in och det är inte alltid det lättaste att göra just det. Speciellt inte i tider där orosmolnen hänger tunga och ovissheten bygger upp en osäkerhet på vart man drar in, vad man väljer bort och om vi kommer finnas kvar.

Jag har min blinda optimist i mig som väljer att tro att allt kommer lösa sig tillslut på ett eller annat sätt, men hon går hand i hand med min erfarenhet som håller mig ändå grundad som tur är. Medans optimisten svävar upp blad molnen och talar om allt som man skulle kunna tänkas göra och alla de möjligheter som finns även i mörka dagar så håller min erfarenhet fast i optimisten likt tyngden på en helium ballong. Inte för att trycka ner och motverka utan för att se med tydlighet och med klarsynthet vad som är realistiskt i fantasierna som man lätt fastnar i.
Så kommer det här att lösa sig? Självklart, men inte av sig själv. Utan med hjälp av samarbeten, tilliten till andra människor. Vi kommer att lösa det här tillsammans och jag väljer att tro på det helhjärtat och optimistiskt oavsett hur min erfarenhet nu väljer att se på det.

Det kommer inte att vara enkelt det skulle jag aldrig säga, men jag tror också på att om jag skulle behöva göra en prishöjning på min bulle för att få se en framtid med företaget jag är hos så är inte det hela världen. Men rätta mig gärna om jag har fel

Med varma kramar